Ibland känner jag mej schizofren... trots att jag vet det inte alls handlar om det..
Den där jävla rösten i mitt huvud vägrar ge med sej!!!
Den jagar mej och nedvärderar mej varenda minut av dagen som går!! Den har jagat mej tillräckligt länge nu och jag är så jäkla less på det!! Konstant blir jag påmind över hur dålig jag är och över hur stor jag blivit... Den suger ut all energi jag har och jag känner hur jäkla nära jag är ett totalt breakdown!!
Vad som än sägs vänds till negativitet och jag är så jävla trött på det!!! I flera dagar och kanske till och med veckor har den fått mej att inse att jag troligtvis gått upp nåt kilo, påminnt mej om allt jag gör dåligt och gjort att jag inte kan sova..
Va fan måste jag göra för att bli av med den?!?! Kan jag överhuvudtaget bli av med fanskapet?!.. det är ju för fan min egen jävla röst jag hör inne i huvudet, utan att jag medvetet tänker dem.......
Jag vill bara sätta mej i fosterställning, med huvudet mellan benen och be den HÅLLA KÄFTEN!!!
Flera gånger om dagen märker jag att jag måste avbryta mina egna jävla destruktiva tankar och på fullaste allvar ANSTRÄNGA mej för att be mej själv att hålla käften.. Jag måste be mej själv (?!) att lägga av och försvinna ur mitt eget huvud... (undrar om något av detta egentligen "makes sence" men det är faktiskt så här det är)-..
Det är som att två sidor av dej själv utövar nån jäkla kamp inom mej där den ena delen försöker tycka synd om sej själv och slappna av, medan den andra delen bara skrattar elakt och talar om hur jävla patetisk jag är...
Jag var inställd på att kunna gå o träna i eftermiddag, jag har kännt mej friskare och tänkte att jag skulle ta mej i kragen igen... Men efter att jag slutat jobba idag så kände jag hur trött och seg jag är och jag känner att kroppen inte är helt okej (jag flåsar när jag går upp för mina tre våningar till lägenheten och det värker i benen)...
Därför tänkte jag att "Nae skitsamma då, lika bra att vänta till söndag så orkar jag kanske mer då"..
Men i samma sekund som jag tänkt den tanken så hör jag även att det bara är en jävla dålig och patetisk ursäkt för att slippa. Att jag blivit så jävla lat under veckorna jag varit sjuk och att jag egentligen bara letar efter ursäkter för att inte behöva träna.
Och när jag samtidigt försöker övertala mej själv att jag borde låta bli och att jag faktiskt känner mej trött i kroppen så hör jag samtidigt rösten tala om för mej att "om jag inte hade ätit så förbannat mycket så hade jag sluppit ha den här jävla dragkampen med mej själv. Då hade jag inte ens behövt oroa mej för att jag inte orkar gå till gymmet...
Och när jag samtidigt försöker övertala mej själv att jag borde låta bli och att jag faktiskt känner mej trött i kroppen så hör jag samtidigt rösten tala om för mej att "om jag inte hade ätit så förbannat mycket så hade jag sluppit ha den här jävla dragkampen med mej själv. Då hade jag inte ens behövt oroa mej för att jag inte orkar gå till gymmet...
Ni kan ju kanske tänka er hur jäkla energikrävande den här sörjan är.... och fattar ni med vilket jävla samvetskval jag fortfarande sitter kvar i soffan med datorn i knät... För jag ORKAR inte gå till gymmet, jag orkar verkligen inte...
Och samtidigt så hör jag den här jävla rösten i huvudet som bara talar om för mej att det bara är patetiska undanflykter och att ifall jag inte vill fortsätta vara så jäkla stor och klumpig så är det lika bra att jag lyfter på min feta röv... Jag önskar bara att jag kunde få sinnesro och att den där jävla rösten i huvudet bara kunde hålla truten (och JA, det är MEJ SJÄLV jag talar om...)
Jaha mina vänner.. jag kan tala om för er att jag troligtivs INTE tänker gå o träna (ifall det inte skulle hända nåt oförutsägbart som får mej att flippa helt)... o istället sitter jag o funderar över vad jag kan tillåta mej att äta ikväll och intalar mej själv att låta bli fredagsgodiset!!........................ Och samtidigt, någon annanstans i världen så dör barn av svält och människor får fly från sina hem för att inte dö i krig...........
Hahahahaha..... jag ÄR verkligen patetisk!!
Tänker iallafall dela med mej av en bild som fick mej att skratta högt idag
skriven
Hej, jag förstår hur du tänker och känner. Jag har samma problem.
Försöker tänka positivt men andra ska bara veta hur mkt energi dessa tankar tar. Till och med en dag som är toppnotch kan ta enorm energi,. Vi blir självdestruktiva antingen psykiskt eller fysiskt mot oss själva. eller både och. men man måste väll tydligen lära sig att man duger som den man är och jag blir skitlätt flörbannade när jag ser andra träna eller dylikt när jag själv inte orkar. när andra kan ha karaktär och inte jag.. usch!
man får försöka tänka på något positivt eller ha en positiv text i handen.