En dikt som jag tror hjälper mej att beskriva mycket av de tankar som snurrar i huvudet och som hör ihop med texten jag skrev tidigare ikväll!
"Rösten i mitt huvud, så sammetslen och ljuv
så förförisk och vacker men stjäl energi likt en tjuv,
Det är hon som kan förändra mitt humör inom loppet av en sekund
och det är hon som är orsaken till att jag om natten inte får en blund,
Det är som om min person är kluven i två,
en som lärt sej njuta av livet och en annan som jag inte kan rå på,
Hon har bestämt sej för att sätta sej på tvären i allt jag tar mej för
det är hon som bryter ner mej innifrån och mitt självförtroende förstör,
Det är hon som konstant påpekar alla de dåliga vägar jag gått
och det är hon som alltid har orsakat hur dåligt jag mått,
Hon är slug som en vässla och smidig som få
och hon inger en bitterljuv trygghet som är svår att förstå,
En sjuklig trygghet av mörker och likt en räddande vän
så slår hon sakta men säkert klorna i mej igen,
Men jag vill inte lyssna, vill inte i hennes mörker falla in
vill finna glädje och kärlek i den styrka som är min
Vill inte falla tillbaka i mörkret lekt djupaste natt
vill inte sluta upp lika olycklig, sargad , svag och matt
Önskar jag kunde stänga henne ute från nu till all evighet
men hennes ljuva stämma är ständigt återkommande och jag vet
att jag nog kommer få vänja mej vid hennes återkommande närvaro vare sej jag vill eller ej
och får nog försöka lägga fokus på att lära mej hantera henne, stå emot och ha kraft att säga nej."
Two steps forward, one step back.... Dikt.
Allmänt KommenteraEn dikt som jag tror hjälper mej att beskriva mycket av de tankar som snurrar i huvudet och som hör ihop med texten jag skrev tidigare ikväll!
"Rösten i mitt huvud, så sammetslen och ljuv
så förförisk och vacker men stjäl energi likt en tjuv,
Det är hon som kan förändra mitt humör inom loppet av en sekund
och det är hon som är orsaken till att jag om natten inte får en blund,
Det är som om min person är kluven i två,
en som lärt sej njuta av livet och en annan som jag inte kan rå på,
Hon har bestämt sej för att sätta sej på tvären i allt jag tar mej för
det är hon som bryter ner mej innifrån och mitt självförtroende förstör,
Det är hon som konstant påpekar alla de dåliga vägar jag gått
och det är hon som alltid har orsakat hur dåligt jag mått,
Hon är slug som en vässla och smidig som få
och hon inger en bitterljuv trygghet som är svår att förstå,
En sjuklig trygghet av mörker och likt en räddande vän
så slår hon sakta men säkert klorna i mej igen,
Men jag vill inte lyssna, vill inte i hennes mörker falla in
vill finna glädje och kärlek i den styrka som är min
Vill inte falla tillbaka i mörkret lekt djupaste natt
vill inte sluta upp lika olycklig, sargad , svag och matt
Önskar jag kunde stänga henne ute från nu till all evighet
men hennes ljuva stämma är ständigt återkommande och jag vet
att jag nog kommer få vänja mej vid hennes återkommande närvaro vare sej jag vill eller ej
och får nog försöka lägga fokus på att lära mej hantera henne, stå emot och ha kraft att säga nej."