Hoppas att ni allihop har haft en fin och underbar jul tillsammans med era nära och kära!
Själv har jag haft en fantastisk jul tillsammans med de människor som betyder allra mest för mej, min familj, min pojkvän och hans familj.
Det har verkligen varit en fantastisk jul och jag har njutit av varenda dag tillsammans med mina kära.
Men när julen är över och allt återgår till det normala känns det som att jag åkt på en rejäl urladdning. Jag är så enormt trött, både i kropp o sinne.. Jag känner mej tung o svag i kroppen och jag skojar inte när jag säger att jag kan sova nästan tolv timmar o likväl vakna lika trött som när jag gick o la mej! Men men... Det är säkert många med mej som känner detta efter att all julstress har släppt!
Jaha, då går vi med stormsteg mot ett nytt år!
Jag blir alltid väldigt känslosam på nyårsafton och i samma stund som raketerna åker uppåt rullar mina tårar ner för kinderna. Jag vet inte varför, men jag blir väldigt känslosam när varje år går mot sitt slut. Jag funderar över allt som har hänt under året och vad som väntar under kommande år och antingen är jag så väldigt lättad över att få lägga året bakom mig eller så är jag väldigt ångestladdad.
I år känns det dock som att jag har en mer avslappnad inställning! Jag lämnar ett väldigt turbulent men även gott år bakom mig. Det känns som att jag äntligen har börjat få rätsida på mitt liv igen. Det känns som att jag har hittat en inre styrka och ett inre lugn som gör att jag faktiskt kan slappna av o njuta av livet på ett sätt jag inte har kunnat göra på MÅNGA år.
Jag har insett att livet är för kort för att dela med människor som enbart gör en illa och som stjäl av min redan låga energi istället för att tillföra.
Vi är alla värda att omge oss av människor som älskar oss precis som vi är och som talar om och visar sin kärlek och uppskattning!!
Jag är väldigt tacksam över året som har gått och för all hjälp jag har fått för mina matproblem. Tack vare all hjälp och stöd jag har fått under året har jag äntligen börjat att se ett ljus i tunneln och känna att det faktiskt går att må bättre och känna glädje över livet igen.
Samtidigt börjar jag bli orolig för jag känner att vissa ätbeteenden börjar få starkare grepp om mig igen. Efter att ha varit skonad från ångest- och matproblem under ett bra tag har det varit skönt att för en gångs skull kunna slappna av under julen, trots all mat och godis.
Men nu känner jag att det börjar ta ut sin rätt över mig igen. Efter att ha ätit i princip skräp under en hel månads tid börjar det tära på mitt humör.
Jag känner mig så stor och otymplig och det känns som att allt det jag tränar hårt för bara är i onödan.. Jag känner hur jag bara lägger på mig mer och mer för varje dag som går och jag ät livrädd för att jag ska bli större och gå upp för mycket i vikt.
Jag vet hur jag BORDE tänka och resonera och tro mej, jag försöker verkligen. Men det är inte så lätt när man känner hur ångesten börjar ta över en mer och mer och det enda man kan tänka på är valkarna på magen som blir större.
Jag ber hundratusen gånger om ursäkt om något av det jag skriver gör någon upprörd eller känner sig förolämpad av det jag berättar. Det är absolut inte min mening, utan jag vill bara försöka sätta ord på mina känslor och försöka få både mig själv och andra att förstå hur det är att leva med det här. Inget av det jag berättar handlar om någon annan än mig själv!!!!
Det är verkligen en utmaning att leva med det här! Man vet hur man borde resonera och vad som egentligen är bäst för en men jag kan säga att där är dagar jag i princip tvingar i mig mat för att jag vet att jag behöver men samtidigt går med en ständig rädsla och övertygelse om att jag kommer gå upp alltför mycket i vikt.
Än en gång har jag börjat återgå till de kvällar när jag tycker att jag ätit för mycket eller onödigt och där jag faktiskt får en olustig känsla av att vilja göra mig själv illa.
Jag veeeet det är löjligt egentligen men sådana kvällar känner jag mig så otroligt svullen,tjock, överäten och äcklig.. Det behöver inte tvunget handla om att jag vill skada mig själv mycket utan snarare att jag kan sitta och knipa mig själv i magen tills det gör ont bara för att jag känner mig så dum och ful...
Haha jag hör själv hur stört det låter... ! men det är faktiskt så det är att leva med den här skiten!! Avskyn mot mig själv tar helt enkelt över och jag känner hur jag vill straffa mig själv för att jag är så korkad, ful och äcklig!!
Varma kramar till er alla!!!
Julfrossa!!
Allmänt En kommentarHoppas att ni allihop har haft en fin och underbar jul tillsammans med era nära och kära!
Själv har jag haft en fantastisk jul tillsammans med de människor som betyder allra mest för mej, min familj, min pojkvän och hans familj.
Det har verkligen varit en fantastisk jul och jag har njutit av varenda dag tillsammans med mina kära.
Men när julen är över och allt återgår till det normala känns det som att jag åkt på en rejäl urladdning. Jag är så enormt trött, både i kropp o sinne.. Jag känner mej tung o svag i kroppen och jag skojar inte när jag säger att jag kan sova nästan tolv timmar o likväl vakna lika trött som när jag gick o la mej! Men men... Det är säkert många med mej som känner detta efter att all julstress har släppt!
Jaha, då går vi med stormsteg mot ett nytt år!
Jag blir alltid väldigt känslosam på nyårsafton och i samma stund som raketerna åker uppåt rullar mina tårar ner för kinderna. Jag vet inte varför, men jag blir väldigt känslosam när varje år går mot sitt slut. Jag funderar över allt som har hänt under året och vad som väntar under kommande år och antingen är jag så väldigt lättad över att få lägga året bakom mig eller så är jag väldigt ångestladdad.
I år känns det dock som att jag har en mer avslappnad inställning! Jag lämnar ett väldigt turbulent men även gott år bakom mig. Det känns som att jag äntligen har börjat få rätsida på mitt liv igen. Det känns som att jag har hittat en inre styrka och ett inre lugn som gör att jag faktiskt kan slappna av o njuta av livet på ett sätt jag inte har kunnat göra på MÅNGA år.
Jag har insett att livet är för kort för att dela med människor som enbart gör en illa och som stjäl av min redan låga energi istället för att tillföra.
Vi är alla värda att omge oss av människor som älskar oss precis som vi är och som talar om och visar sin kärlek och uppskattning!!
Jag är väldigt tacksam över året som har gått och för all hjälp jag har fått för mina matproblem. Tack vare all hjälp och stöd jag har fått under året har jag äntligen börjat att se ett ljus i tunneln och känna att det faktiskt går att må bättre och känna glädje över livet igen.
Samtidigt börjar jag bli orolig för jag känner att vissa ätbeteenden börjar få starkare grepp om mig igen. Efter att ha varit skonad från ångest- och matproblem under ett bra tag har det varit skönt att för en gångs skull kunna slappna av under julen, trots all mat och godis.
Men nu känner jag att det börjar ta ut sin rätt över mig igen. Efter att ha ätit i princip skräp under en hel månads tid börjar det tära på mitt humör.
Jag känner mig så stor och otymplig och det känns som att allt det jag tränar hårt för bara är i onödan.. Jag känner hur jag bara lägger på mig mer och mer för varje dag som går och jag ät livrädd för att jag ska bli större och gå upp för mycket i vikt.
Jag vet hur jag BORDE tänka och resonera och tro mej, jag försöker verkligen. Men det är inte så lätt när man känner hur ångesten börjar ta över en mer och mer och det enda man kan tänka på är valkarna på magen som blir större.
Jag ber hundratusen gånger om ursäkt om något av det jag skriver gör någon upprörd eller känner sig förolämpad av det jag berättar. Det är absolut inte min mening, utan jag vill bara försöka sätta ord på mina känslor och försöka få både mig själv och andra att förstå hur det är att leva med det här. Inget av det jag berättar handlar om någon annan än mig själv!!!!
Det är verkligen en utmaning att leva med det här! Man vet hur man borde resonera och vad som egentligen är bäst för en men jag kan säga att där är dagar jag i princip tvingar i mig mat för att jag vet att jag behöver men samtidigt går med en ständig rädsla och övertygelse om att jag kommer gå upp alltför mycket i vikt.
Än en gång har jag börjat återgå till de kvällar när jag tycker att jag ätit för mycket eller onödigt och där jag faktiskt får en olustig känsla av att vilja göra mig själv illa.
Jag veeeet det är löjligt egentligen men sådana kvällar känner jag mig så otroligt svullen,tjock, överäten och äcklig.. Det behöver inte tvunget handla om att jag vill skada mig själv mycket utan snarare att jag kan sitta och knipa mig själv i magen tills det gör ont bara för att jag känner mig så dum och ful...
Haha jag hör själv hur stört det låter... ! men det är faktiskt så det är att leva med den här skiten!! Avskyn mot mig själv tar helt enkelt över och jag känner hur jag vill straffa mig själv för att jag är så korkad, ful och äcklig!!
Varma kramar till er alla!!!