Skulle vilja dela med mig av en dikt som jag skrivit under hösten som gått!
Ångesten och den där längtan efter min far är fortfarande något som jag kämpar väldigt mycket med i perioder och för mig har dikterna blivit ett sätt att sätta ord på alla de motstridiga känslor som kämpar inom mig i de stunderna. 
För samtidigt som där är en längtan efter att bli sedd av sin far, finns där också en frustration och irritation och en skam. Skam över att jag vet att jag inte borde känna längtan efter honom, efter vad vi varit med om.
 
Detta är en dikt av många, som jag skrev under hösten;
 
"Hur kan en människa i ens liv lämna så djupa spår
och betyda så mycket trots att han skurit upp djupa sår
 
Jag önskar jag kunde glömma och inte bry mig mer
men så fort jag sluter ögonen är det hans ansikte jag ser
 
Han hemsöker mig fortfarande både dag som natt
och trots jag försöker rymma hinner det alltid ifatt
 
Jag vet inte varför, jag önskar jag förstod
kanske beror det på att han ändå är av mitt eget kött och blod
 
Trots att det är honom jag borde tacka för att jag finns till
är tacka honom ändå bland det sista jag vill
 
För trots att han var mannen som gav mig självaste livet som gåva
är det idag han som gör att jag inte kan sova
 
För varje dag påminns jag av den tomhet jag känt
och tänker tillbaka på alla de broar han bränt
 
För dina svek förstörde den kärlek som brann
den slocknade i  mitt hjärta samma dag som du försvann
 
Jag önskar jag kunde glömma, sudda ut delar av min tid
för smärtan den tar över när minnena tar vid
 
Var det något jag gjorde, jag räckte tydligen inte till?!?!
Och det finns inget jag kan göra, hur gärna jag än vill
 
För hur jag än försöker skulle du nog aldrig förstå
och hur jag än försöker kommer jag aldrig vara god nog ändå
 
Jag blev bestulen på vad jag trodde skulle va världens starkaste band,
när du lämnade min sida och släppte min hand
 
Men nu har jag bestämt att vända allt helt omkull
för jag måste få räcka till för min egen skull
 
Så för att jag helt enkelt bättre ska kunna må
har jag beslutat att låta dig gå
 
För dina svek har lämnat mig så ärrad och svag
och jag har svårt att lita på andra människor än idag."
                                                 
 
 

Dikt

Allmänt Kommentera
Skulle vilja dela med mig av en dikt som jag skrivit under hösten som gått!
Ångesten och den där längtan efter min far är fortfarande något som jag kämpar väldigt mycket med i perioder och för mig har dikterna blivit ett sätt att sätta ord på alla de motstridiga känslor som kämpar inom mig i de stunderna. 
För samtidigt som där är en längtan efter att bli sedd av sin far, finns där också en frustration och irritation och en skam. Skam över att jag vet att jag inte borde känna längtan efter honom, efter vad vi varit med om.
 
Detta är en dikt av många, som jag skrev under hösten;
 
"Hur kan en människa i ens liv lämna så djupa spår
och betyda så mycket trots att han skurit upp djupa sår
 
Jag önskar jag kunde glömma och inte bry mig mer
men så fort jag sluter ögonen är det hans ansikte jag ser
 
Han hemsöker mig fortfarande både dag som natt
och trots jag försöker rymma hinner det alltid ifatt
 
Jag vet inte varför, jag önskar jag förstod
kanske beror det på att han ändå är av mitt eget kött och blod
 
Trots att det är honom jag borde tacka för att jag finns till
är tacka honom ändå bland det sista jag vill
 
För trots att han var mannen som gav mig självaste livet som gåva
är det idag han som gör att jag inte kan sova
 
För varje dag påminns jag av den tomhet jag känt
och tänker tillbaka på alla de broar han bränt
 
För dina svek förstörde den kärlek som brann
den slocknade i  mitt hjärta samma dag som du försvann
 
Jag önskar jag kunde glömma, sudda ut delar av min tid
för smärtan den tar över när minnena tar vid
 
Var det något jag gjorde, jag räckte tydligen inte till?!?!
Och det finns inget jag kan göra, hur gärna jag än vill
 
För hur jag än försöker skulle du nog aldrig förstå
och hur jag än försöker kommer jag aldrig vara god nog ändå
 
Jag blev bestulen på vad jag trodde skulle va världens starkaste band,
när du lämnade min sida och släppte min hand
 
Men nu har jag bestämt att vända allt helt omkull
för jag måste få räcka till för min egen skull
 
Så för att jag helt enkelt bättre ska kunna må
har jag beslutat att låta dig gå
 
För dina svek har lämnat mig så ärrad och svag
och jag har svårt att lita på andra människor än idag."