Jag såg ett avsnitt av dr Phil tidigare idag. Avsnittet handlade om två tonårstjejer som bokstavligen hatade sig själva och som helt och hållet hade gett upp viljan att leva. Den ena av tjejerna ville inte ens visa sig på scen eftersom hon ansåg sig själv vara alldeles för ful för att visa sig för publik.
Det gör så ont i mig när jag ser dessa tjejerna och hör deras historier och hemska åsikter om sig själva. Likaså på jobb har jag mött tjejer som berättar om hur de mer eller mindre avskyr sig själva och som inte ser någon glädje eller mening i livet längre.
Det gör så OERHÖRT ont i mig, för jag har varit där! Självklart är allas situation speciell för varje person, men jag har känt precis samma hopplöshet och tomhet som de tjejerna känner. Jag har också sett mej i spegeln och velat krossa både spegeln och det som speglas i den (alltså mig själv).. Därför blir jag så oerhört illa berörd när jag ser och möter de tjejer som mer eller mindre har gett upp alla tankar om sig själv och om livet! Jag känner den smärta de bär på och jag vill bara ta dem i famn!
För jag har verkligen insett att vi själva bär på kraften att förändra våra liv till det bättre. Det kräver en jävla massa jobb med sej själv och alla gamla spöken som ligger och plågar oss, men det ÄR MÖJLIGT!! Vi kan välja att göra en helomvändning och faktiskt bestämma att "Nu jävlar ska jag ta tag i saker och ting"...
Jag gjorde det, och tro mej, kan jag... då kan vem som helst!
Jag har varit där nere där de här trasiga tjejerna är och jag har hatat allt som varit jag och bara velat lägga mig ner och självdö. 
 
Men idag kan jag med handen på hjärtat säga att jag står med båda mina fötter stadigt på jorden och jag känner mej starkare än jag någonsin gjort tidigare. 
Jag har insett att jag är värd att må bra och att jag är stark i mig själv! Jag behöver ingen annan som varken lyfter upp mej eller trycker ner mig för jag VET inom mig att jag är stark. 
Jag har förstått att livet kan vara en jävla plåga emellanåt och att man ibland tvingas fatta beslut eller gå igenom perioder i livet man inte alls förväntat sig eller velat göra.
Men jag förstår också att det var efter att jag tvingats göra alla dessa valen och faktiskt ta tag i mig själv som jag blivit starkare och utvecklats som mest!
 
Idag mår jag bättre än vad jag gjort på många, många år! Jag älskar känslan av att vara självständig och känslan av att jag faktiskt inte behöver någon annan som tar hand om mej eller bekräftar mig. Jag älskar att känna känslan av att jag faktiskt kan stå upp för mig själv och vara glad och stolt över att vara jag och allting jag kan göra. Äntligen kan jag känna mig stark, snygg och duktig utan att behöva be om ursäkt för det!
Och efter att jag nått denna insikt är det precis som att så många pusselbitar har fallit på plats; jag kan se alla positiva saker i livet igen och jag kan njuta av nuet och allt jag gör utan att oroa mig för alla runtomkring eller för vad som kan hända härnäst. 
 
För ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna få säga det igen men äntligen kan jag känna mej lycklig och tillfreds över livet. Jag ser till att omge mej av människor jag älskar och som lockar fram de bästa sidorna i mig och som dessutom uppskattar mej för MEJ! Äntlligen kan jag unna mig att njuta och se till att ha roligt! Jag känner att jag kan få vara mig själv fullt ut och ändå se till att göra galenskaper och ha roligt!  
Och det är så fantastiskt roligt att höra att andra människor ser att jag mår bra. Flera personer som jag mött den senaste tiden säger att de tycker jag ser pigg, glad och frisk ut och jag tycker det är så obeskrivligt roligt att höra att den styrka jag känner på insidan också speglas utåt! 
                                           
När jag tänker tillbaka på året som har gått så inser jag hur mycket jag har utvecklats och förädrats och jag är så oerhört stolt över den resa jag har gjort. Det har absolut inte varit lätt alla gånger och jag har tappat räkningen för hur många gånger jag bara kännt för att ge upp. Men jag är så stolt över att jag lyckats kämpa mej igenom alla svårigheter och att jag haft modet att förändra mitt liv och min syn på mig själv. Trots alla motgångar har det varit värt det i slutändan och jag är så lycklig över att äntligen kunna stå på egna starka ben! 
                                                         
 

Starkare än någonsin!

Allmänt Kommentera
Jag såg ett avsnitt av dr Phil tidigare idag. Avsnittet handlade om två tonårstjejer som bokstavligen hatade sig själva och som helt och hållet hade gett upp viljan att leva. Den ena av tjejerna ville inte ens visa sig på scen eftersom hon ansåg sig själv vara alldeles för ful för att visa sig för publik.
Det gör så ont i mig när jag ser dessa tjejerna och hör deras historier och hemska åsikter om sig själva. Likaså på jobb har jag mött tjejer som berättar om hur de mer eller mindre avskyr sig själva och som inte ser någon glädje eller mening i livet längre.
Det gör så OERHÖRT ont i mig, för jag har varit där! Självklart är allas situation speciell för varje person, men jag har känt precis samma hopplöshet och tomhet som de tjejerna känner. Jag har också sett mej i spegeln och velat krossa både spegeln och det som speglas i den (alltså mig själv).. Därför blir jag så oerhört illa berörd när jag ser och möter de tjejer som mer eller mindre har gett upp alla tankar om sig själv och om livet! Jag känner den smärta de bär på och jag vill bara ta dem i famn!
För jag har verkligen insett att vi själva bär på kraften att förändra våra liv till det bättre. Det kräver en jävla massa jobb med sej själv och alla gamla spöken som ligger och plågar oss, men det ÄR MÖJLIGT!! Vi kan välja att göra en helomvändning och faktiskt bestämma att "Nu jävlar ska jag ta tag i saker och ting"...
Jag gjorde det, och tro mej, kan jag... då kan vem som helst!
Jag har varit där nere där de här trasiga tjejerna är och jag har hatat allt som varit jag och bara velat lägga mig ner och självdö. 
 
Men idag kan jag med handen på hjärtat säga att jag står med båda mina fötter stadigt på jorden och jag känner mej starkare än jag någonsin gjort tidigare. 
Jag har insett att jag är värd att må bra och att jag är stark i mig själv! Jag behöver ingen annan som varken lyfter upp mej eller trycker ner mig för jag VET inom mig att jag är stark. 
Jag har förstått att livet kan vara en jävla plåga emellanåt och att man ibland tvingas fatta beslut eller gå igenom perioder i livet man inte alls förväntat sig eller velat göra.
Men jag förstår också att det var efter att jag tvingats göra alla dessa valen och faktiskt ta tag i mig själv som jag blivit starkare och utvecklats som mest!
 
Idag mår jag bättre än vad jag gjort på många, många år! Jag älskar känslan av att vara självständig och känslan av att jag faktiskt inte behöver någon annan som tar hand om mej eller bekräftar mig. Jag älskar att känna känslan av att jag faktiskt kan stå upp för mig själv och vara glad och stolt över att vara jag och allting jag kan göra. Äntligen kan jag känna mig stark, snygg och duktig utan att behöva be om ursäkt för det!
Och efter att jag nått denna insikt är det precis som att så många pusselbitar har fallit på plats; jag kan se alla positiva saker i livet igen och jag kan njuta av nuet och allt jag gör utan att oroa mig för alla runtomkring eller för vad som kan hända härnäst. 
 
För ett och ett halvt år sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna få säga det igen men äntligen kan jag känna mej lycklig och tillfreds över livet. Jag ser till att omge mej av människor jag älskar och som lockar fram de bästa sidorna i mig och som dessutom uppskattar mej för MEJ! Äntlligen kan jag unna mig att njuta och se till att ha roligt! Jag känner att jag kan få vara mig själv fullt ut och ändå se till att göra galenskaper och ha roligt!  
Och det är så fantastiskt roligt att höra att andra människor ser att jag mår bra. Flera personer som jag mött den senaste tiden säger att de tycker jag ser pigg, glad och frisk ut och jag tycker det är så obeskrivligt roligt att höra att den styrka jag känner på insidan också speglas utåt! 
                                           
När jag tänker tillbaka på året som har gått så inser jag hur mycket jag har utvecklats och förädrats och jag är så oerhört stolt över den resa jag har gjort. Det har absolut inte varit lätt alla gånger och jag har tappat räkningen för hur många gånger jag bara kännt för att ge upp. Men jag är så stolt över att jag lyckats kämpa mej igenom alla svårigheter och att jag haft modet att förändra mitt liv och min syn på mig själv. Trots alla motgångar har det varit värt det i slutändan och jag är så lycklig över att äntligen kunna stå på egna starka ben!