"Bara ett par månader och så mycket har hänt
Det räckte med några korta ögonblick så hade livet vänt.
Visste inbte vart vägen skulle leda vart jag skulle sätta nästa fot,
så mycket jag lämnat bakom, det känns som att jag kapat varje rot.
För de planer och drömmar jag så länge hade sett
insåg jag att jag inte kunde passa in i mitt nya liv så lätt.
det var ett oerhört svårt och plågsamt beslut att ta,
va rädd att jag skulle komma att ångra det varenda eviga dag.
Men jag valde att va modig och lyssna på vad hjärtat talat om,
att beslutet skulle tvingas fattas en vacker dag, hur som.
Så jag insåg att jag skulle behövas släppas fri
och förändra det liv jag inte längre trivdes i .
Den första tiden kom en riktig känslostorm,
och ångesten och saknaden jag kände var enorm.
Visste inte om jag ville fortsätta, det va tryggare att vända bak,
men innan jag hann vända påmindes jag om en sak.
Att bara för att vägen framför är dimmig och vag,
betyder inte det att jag behöver vara hjälplös och svag.
Nu kan jag själv få upptäcka vad livet kan dölja bakom nästa krök
ochgår det inte första gången får jag göra nya försök.
För just nu ligger resten av livet framför min fot
och detta är bara första dagen av många jag har att se fram emot.
Nu kan jag äntligen få vara mig själv fullt ut
och få följa mina egna viljor och instinkter till slut.
Idag känner jag att jag äntligen kan stå på stadig grund,
där jag vet vemm jag är varje dag och varje stund.
Så även om jag inte riktigt vet vart vägen framför bär
ska jag fortsätt framåt, och jag lovar och jag svär.
Att nu ska jag leva och njuta av det det liv som jag har fått
och försöka att njuta av nuet, skratta och må gott."
Vägen framåt
Allmänt Kommentera"Bara ett par månader och så mycket har hänt
Det räckte med några korta ögonblick så hade livet vänt.
Visste inbte vart vägen skulle leda vart jag skulle sätta nästa fot,
så mycket jag lämnat bakom, det känns som att jag kapat varje rot.
För de planer och drömmar jag så länge hade sett
insåg jag att jag inte kunde passa in i mitt nya liv så lätt.
det var ett oerhört svårt och plågsamt beslut att ta,
va rädd att jag skulle komma att ångra det varenda eviga dag.
Men jag valde att va modig och lyssna på vad hjärtat talat om,
att beslutet skulle tvingas fattas en vacker dag, hur som.
Så jag insåg att jag skulle behövas släppas fri
och förändra det liv jag inte längre trivdes i .
Den första tiden kom en riktig känslostorm,
och ångesten och saknaden jag kände var enorm.
Visste inte om jag ville fortsätta, det va tryggare att vända bak,
men innan jag hann vända påmindes jag om en sak.
Att bara för att vägen framför är dimmig och vag,
betyder inte det att jag behöver vara hjälplös och svag.
Nu kan jag själv få upptäcka vad livet kan dölja bakom nästa krök
ochgår det inte första gången får jag göra nya försök.
För just nu ligger resten av livet framför min fot
och detta är bara första dagen av många jag har att se fram emot.
Nu kan jag äntligen få vara mig själv fullt ut
och få följa mina egna viljor och instinkter till slut.
Idag känner jag att jag äntligen kan stå på stadig grund,
där jag vet vemm jag är varje dag och varje stund.
Så även om jag inte riktigt vet vart vägen framför bär
ska jag fortsätt framåt, och jag lovar och jag svär.
Att nu ska jag leva och njuta av det det liv som jag har fått
och försöka att njuta av nuet, skratta och må gott."