Den gångna veckan har varit oerhört omtumlande! Jag har tampats med många olika känslor och reaktioner och jag har tvingat mej själv att fatta svåra beslut som jag skjutit framför mig under alltför lång tid.
Under flera veckor tillbaka har jag bokstavligen kastats mellan alla känslolägen som finns mellan hopp och förtvivlan. Jag har tvingats ifrågasätta så stora delar av min tillvaro att det känns som att jag mer eller mindre har vänt ut o in på mej själv.
Och trots att jag verkligen har försökt att ransaka mej själv så oerhört grundligt så är det enda jag kommit fram till att jag har ingen aning om vem jag är eller vilka framtidsutsikter jag har för mig själv. Under så lång tid har jag levt utefter en utstakad modell över vem jag är och vad jag jag borde göra med mitt liv och i samma sekund som jag började ifrågasätta den modellen så vändes min värld upp o ner.
För jag kom fram till att mina egna tankar och viljor stämmer inte längre överrens med den bild som jag målat upp av mej själv o min framtid. Och att inse det var oerhört ångestladdat!! Tänk dej själv att allt som du tidigare trott o tänkt om dej själv inte längre stämmer överrens med den verklighet du ser..... Och tänk dig att den där framtidsvisionen du målat upp och hoppas på inte längre stämmer överrens med din egen vilja och dina drömmar.....
Det enda jag egentligen lyckades komma fram till under denna tiden var att jag inte längre kan fortsätta så som jag gjort... Jag kan inte fortsätta att följa en uppmålad bild av mig själv som jag inte längre känner att jag kan stå för. Och jag klarar inte av att sträva efter en framtidsvison som jag inte tror stämmer överrens med min egen bild av vad jag vill göra... Jag kan inte, då är jag inte rättvis mot någon!!
Det enda jag vet är nog att jag inte vet någonting! Och jag har insett att jag måste få lov att ta min tid att själv lista ut svaret på alla de där svåra frågorna... Vem jag är, vilka värderingar jag vill stå för, vad JAG vill göra med mitt liv? Därför insåg jag att jag skulle bli tvungen att fatta oerhört jobbiga beslut, beslut som helt vänder min vardag upp o ner! Beslut som jag egentligen någonstans önskar att jag sluppit fatta men som jag helt enkelt inte ser några alternativ till....
För något jag tror att vi alla kan skriva under på är att det är en otrolig trygghet att leva efter den bild och modell som man alltid har gjort. Men när man inte längre känner att den stämmer då?!
När man inte längre vet vem man är, vem man vill vara eller vad man vill göra med sitt liv..... Jag tror att vi alla måste hantera detta utifrån sina egna förutsättningar men min slutsats var att jag måste få fokusera på enbart mig själv för att komma fram till vem jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv. Jag är inte ärlig mot varken mig själv eller någon annan ifall jag fortsätter att leva efter en upptramad stig bara för att den är trygg och jag vet var den leder......
Men i ärlighetens namn är jag SKITRÄDD!! Plötsligt är jag rädd att jag sårar och förlorar människor som betyder så ofantligt mycket för mig och för att jag kommer sluta upp ensam och tom........
Jag är ett kontrollfreak och helt plötsligt har jag inte en jävla susning om vad som väntar runt hörnet eller vad jag kommer möta på andra sidan.
Jag har insett att det är detta som jag verkligen behöver och måste göra... Att jag måste vara modig och kliva ur min egen trygghet för att komma tillrätta med livet.
Men det förändrar inte det faktum att jag är SKITRÄDD!!!
skriven
Kan bara säga att det hjälper att tro på att allt blir bra till slut. Jag vet, det låter klyschigt och inte särskilt hjälpsamt, men det funkar. Jag är ju också kontrollmänniska som vill planera allt och helst veta nu var jag kommer vara om ett år. Och även om jag inte kan släppa det helt så har jag ändå lärt mig lite av livet. Nämligen: alla gånger som det inte har blivit som jag ville eller som jag behövde välja mellan olika vägar och egentligen INTE kände att jag kunde välja så kom det ändå nåt bra av det. Kanske att någonting bra väntar på alla vägar och därför kan man egentligen inte välja fel? Det tror jag nog. Det kommer bra, bara på olika sätt.
Jag tycker du är modig att ifrågesätta bilden du har haft av dig och din framtid. Hoppas du kommer fram till vad som känns som dig just nu. Var inte rädd att förändra saker, lita på det som känns rätt (även i längden) för dig.
Har själv fattat beslutet att lämna alla mina kompisar och min älskling för att få ett jobb. Det känns fortfarande jätte jobbigt och jag är skiträdd för att vara ensam eller för att förlora det jag har. Men jag kände också att jag behöver göra det för att inte tappa mig själv och sedan kanske bli missnöjd med mitt livet fast att jag har alla dessa underbara människor omkring mig. Det är svårt, men jag försöker vänta och se hur det bli. Man kan alltid ändra sig igen, fast att det känns som ett livsavgörande beslut. Man kan bara veta om det blir bra om man vågar testa.
Är fortfarande förvånad över hur ofta du skriver om något och lägger ord på saker jag också tänker på fast att vi knappt känner varandra. Men det är skönt.
Tack att du skriver. Och lycka till med att lyssna och hitta vem du vill vara nu.