Denna dikt satt jag och skrev igår, den 24e augusti.
Vet egentligen inte hur men tankarna började cirkulera redan tidigt under dagen och när jag kom hem under kvällen satte jag mig och skrev ner mycket av det som rört sig i huvudet under dagen...
" Flickan i sin ensamhet, så sorgsen och rädd
I mörkret hon gråter, ty hon aldrig blir sedd
Ensamheten har tagit grepp med långa, vassa klor
mörket och sorgen i hennes hjärta bara gror
I stillhet fäller hon tyst en tår
och det svider längs kroppen när den träffar hennes öppna sår
För stora sår täcker hela flickans kropp
och smärtan är oändlig från tå till topp
Otaliga dagar har gått utan att hon ler
ingen som bryr sig och hon orkar inte mer
Hon känner sig berövad på den kärlek hon behöver
tar ett djupt andetag, men smärtan tar över
Där ligger hon nu, på ett golv så hårt och kallt
tystnad fyller rummet och det är mörkt över allt
Är det nu den är kommen, hennes sista stund?
Hon sluter ögonen för att möta den stilla blund
Just när hon ska lämna allt hon förstår och vet
fångar ett fjärran ljud hennes uppmärksamhet
Ljudet känns underligt bekant på något sätt
ljudet av fotsteg som närmar sig så nätt
Flickan öppnar sina ögon och ger ifrån sig ett ynkligt tjut
kanske har någon hittat henne till slut!"
Jag tror att börja skriva på denna bloggen har hjälpt mig mycket. Jag har lyckats få ur mig mycket av det som jag har gått och burit på under så lång tid och jag har nog insett att jag har varit mycker mer sårad än jag trott förut.
Men jag har också förstått att jag aldrig är ensam! Jag har fått så många fina och styrkande ord under de veckor jag skrivit och det värmer min själ, det ska ni veta!
Även om mycket mörker finns kvar inom mig så har jag även börjat känna ett hopp som inte fanns det tidigare. Ett hopp om en lyckligare tillvaro där jag kan få känna mig älskad och behövd och det är nog det som jag vill att denna dikten ska symbolisera! Att även när livet kan kännas som mörkast så kan det finnas hopp om något bättre.
Jag tror många av er har hjälpt mig ytterligare på denna vägen, med era fina och stöttande ord!
Tack till er alla!
Varma kramar
skriven
Söta Jonna.. Mina tårar trillar. Kram.